Nationalparken Kornati är en del av ögruppen på nästan 150 mestadels obebodda öar söder om Pašman och Dugi Otok, nära Zadar. Parkens 89 öar, kobbar och skär är utspridda över en yta på ca 280 kvadratkilometer och anses vara den tätaste skärgården i hela Medelhavet.
Om Kornati
Nationalparken Kornati är en del av ögruppen på nästan 150 mestadels obebodda öar söder om Pašman och Dugi Otok, nära Zadar. Parkens 89 öar, kobbar och skär är utspridda över en yta på ca 280 kvadratkilometer och anses vara den tätaste skärgården i hela Medelhavet.
Landskapet på Kornati bjuder på en utsikt över steniga öar med lite grönska här och där. Kornati är faktiskt ett nedsänkt bergskedja – de synliga delarna är gamla bergstoppar och dalar som nu är öar och kanaler.
Mindre än en fjärdedel av Kornati området är land, medan resten av parken ligger under havet, och parkens undervattenslandskap är kanske dess mest fascinerande del. Kornati är känt som en dykningsparadis med ovanliga klippformationer där många arter av fisk och växtliv frodas.
Trafik
Det finns ingen färjelinje mellan Kornatiöarna och fastlandet, och det enda sättet att komma dit är med båt. Det blir mer praktiskt om du har ditt eget fartyg, men du kan också boka utflykter till öarna från Zadar, Šibenik och Split.
Kornati har också 16 vikar för båtfolk som vill ankra över natten.
Besök
Kornat är den största av parkens öar. Där kan man besöka fästningen Toreta från 500-talet; ett utmärkt exempel på bysantinsk arkitektur.
De viktigaste platserna på Kornatiöarna är: kanalen Mala Proversa, den ovala ön Taljurič, Špinuta viken, Stivina viken, den fjärde största ön Levrnaka, karstområdet Tarac, öarna Svršata Vela, Mana, Piškera, och Panitula Vela, den pittoreska viken Lavsa, öarna Ravni Zakan och Smokvica Vela, halvön Opan, ön Samograd, marina reservat Purara, och öarna Vrgada och Gangarol.
Namnen på öarna Babina Guzica och Kurba Vela erbjuder en möjlighet att förklara de många vulgära namn som officiellt ges till många platser i Kornati skärgården. När österrikiska lantmätare kom i slutet av 1800-talet, hånade lokala guider dem genom att hitta på vulgära namn för de olika platserna.
Sjön Mir, en saltsjö i Telašćica Nature Park, är en sjunken karstområde med en stenig och sandig botten. Vattnet i sjön Mir är saltare än vattnet i omgivande öppna havet.